Vad är det för skillnad mellan specialpedagoger och speciallärare?

Nu ropas på fler speciallärare, de ska ta hand om alla elever som hamnat i svårigheter, framför allt när läsförmågan brister men också när andra problem uppdagas hos elever. En del debattörer talar om att specialpedagoger är onödiga, det är speciallärare vi behöver i skolorna. Inga jobbiga typer som ger råd utan personer som tar sig an elever utanför klassrummet, som en debattör uttryckte det i Aktuellt. Det tycks finnas kunskapsluckor vad gäller både specialpedagogers och speciallärares kompetens. Myter sprids i debattartiklar om de båda yrkesgrupperna.

Den som vill ta reda på hur det faktiskt förhåller sig med skillnaden mellan speciallärare och specialpedagoger kan läsa examensordningarna (SFS 2017:1111) som beskriver de kompetenser som ska vara på plats efter genomförd utbildning, en tilläggsutbilning på avancerad nivå efter en lärarexamen och efter minst 5 års erfarenhet av undervisning. De kompetenser som utbildningen ger ska sedan användas i skolverksamheten för att bidra till elevernas utveckling mot utbildningens mål. 

I detta blogginlägg redogör jag för det som examensordningen beskriver för respektive yrkesroll. Jag har valt att fokusera på färdigheter och förmågor som speciallärare och specialpedagoger ska besitta. Det finns också uttryckt vilka kunskaper och vilka värderingar som ska ligga till grund för rollerna.

Först sammanfattar jag vad speciallärare ska kunna, sedan vad specialpedagoger ska kunna. Därefter belyser jag likheterna mellan rollerna och till sist skillnaderna mellan dem.

Hur skiljer sig kompetenserna?

Det finns likheter och skillnader mellan de både titlarna*. Likheterna är många men skillnaderna är viktiga. Här sammanfattar jag dessa och vad det innebär i praktiken.

Specialisering eller allmän pedagogisk utveckling

En viktig skillnad är att specialläraren väljer en specialisering medan specialpedagogen har en mer övergripande, allmän specialpedagogisk och pedagogisk inriktning. Specialiseringarna är barns och elevers lärande och kunskapsutveckling vad gäller: 

• Språk, skriv och läsutveckling

• Matematik

• Dövhet/hörselskada

• Synskada

• Grav språkstörning

Båda ska ge råd, förebygga och undanröja hinder

Både speciallärare och specialpedagoger ska agera kvalificerade samtalsparter och rådgivare till de vuxna i skolan och i relation till elever. Specialpedagogen samtalar om pedagogik i stort och speciallärare samtalar utifrån sin specialisering om elevens svårigheter i förhållande till lärmiljöerna. 

Båda ska se till att förebygga och undanröja svårigheter och det är särskilt uttryckt att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ett fokusområde i detta arbete. 

Båda ska kunna det här med utredning och åtgärdsprogram

Båda ska arbeta med att utreda, utforma och genomföra åtgärdsprogram men det är inte samma sak som att det är den specialpedagogiska kompetensen som ska ta hand om eleven. Det beror ju på vad som står i åtgärdsprogrammet. Varken speciallärare eller specialpedagoger är behöriga i alla ämnen. Elever som är föremål för åtgärdsprogram har förstås samma rätt till behöriga lärare som andra elever. 

Båda ska analysera svårigheter för elever, individer, i lärmiljön men specialläraren är mer fokuserad på gruppnivån, där eleven vistas, medan specialpedagogen ska kunna analysera även på organisationsnivå.

Båda ska stödja elever och lärare

Specialläraren ska kunna bidra till individanpassat arbetssätt för elever i behov av stöd. Det är inte samma sak som att specialläraren tar sig an eleven. Individualisering är särskiljande medan individanpassat arbetssätt betyder att undervisningen och lärmiljöer anpassas till individerna. Speciallärare kan göra stor nytta i klassrummet, i samarbete med läraren. Det i sin tur är inte samma sak som att speciallärare aldrig jobbar individualiserat. Om analysen visar att det behövs kan man individualisera. Men då endast efter en analys enligt den specialisering som specialläraren har valt. Det är också specialläraren som ska kunna bedöma stödbehov i den specialisering som valts. 

Specialpedagogen ska också kunna stödja elever och lärmiljöer för att hela organisationen ska utvecklas. Det betyder inte att specialpedagoger aldrig jobbar individualiserat. Men det betyder att det isåfall ska vara en del i det systematiska kvalitetsarbetet framåt. Specialpedagogen ska kunna analysera svårigheter i förhållande till hela organisationen. Det kan betyda en analys av organisationens förmåga att hantera vissa svårigheter, organisationens kunskaper om något som ställer till det för elever eller annat som behöver lyftas i kvalitetsarbetet. 

Båda ska kunna, eftersom det är specialpedagogik, utveckla verksamheten med målet att möta alla barn och elever. Det ska de göra i samarbete med lärare och andra professioner (Skollagen 2 kap 25 §).

Photo by fauxels on Pexels.com

* Det är bra att veta att titeln speciallärare/specialpedagog inte är skyddad. Det här inlägget beskriver det kunnande som den som har genomfört en utbildning på avancerad nivå har. Vem som helst kan dock kalla sig både speciallärare och specialpedagog. Med eller utan utbildning.

Här är en intressant artikel om skillnaden mellan individualisering och individanpassat arbetssätt. Artikeln är skriven av forskarna Karin Forslund Frykedal och Anja Thorsten:

Individanpassat arbetssätt – utmaningar och möjligheter