Vad ska vi göra med alla överlämningar?

Du kan lyssna på texten HÄR!

Just nu ägnar sig många åt så kallade överlämningar, dokument med information om elever som ska vidare till nästa årskurs eller nästa stadium av utbildningen. Tanken med överlämningar är god, vi måste få veta vissa saker om elever i förväg så att vi inte hamnar i svårigheter direkt tillsammans med eleven. Det är en del av det förebyggande arbetet. Tyvärr är det också en del av en traditionell syn på specialpedagogik. Överlämningar är inte något som hjälper inkluderingssträvan utan stjälper den. 

Jag har kontakt med många skolor och huvudmän och jag får veta att det ibland är så många som hälften av de nya eleverna som skickas vidare tillsammans med en överlämningsblankett. Detta dokument har ett tydligt syfte, det ska innehålla information som “är relevanta för att underlätta för elevens fortsatta skolgång”. Vad som är relevant är upp till den skola som eleven lämnar. 

Den skola som eleven lämnar är skyldig att lämna över uppgifter som är relevanta för att underlätta för elevens fortsatta skolgång. Vilka uppgifter som är relevanta att lämna över beror på elevens studiesituation och när under skoltiden övergången sker. 

Skolverkets hemsida

Tanken är som sagt god. Men när skolans inkluderingsarbete haltar blir allt fler elever föremål för stöd. Nästa årskurs tar emot en massa brister snarare än elever. 

Om hälften av eleverna kommer med relevant information som ska underlätta den fortsatta skolgången försätts den mottagande skolan i ett dilemma; å ena sidan ta på allvar att det finns information som verkligen är relevant att använda för att ta emot elever, å andra sidan ägna mycket tid och energi åt att identifiera vilken information som faktiskt är relevant. Är det relevant att veta vilka extra anpassningar eleven har haft nytta av om den avlämnande skolan har använt extra anpassningar som den mottagande skolan kallar vanlig undervisning? 

Överlämningar kan bidra till sämre samarbete mellan elevhälsan och lärare

Problemet med den traditionella synen på elevers svårigheter är att det hindrar en salutogen ansats i undervisningen. Det är eleven som kommer med problem, oavsett hur lärmiljöerna har sett ut och kommer att se ut. Skolans samlade elevhälsa ska alltså främst arbeta hälsofrämjande och förebyggande med ett salutogent och relationellt perspektiv. Samtidigt ska den samlade elevhälsan lägga tid och energi på att samla ihop alla elevers problem och föra vidare information om elevers brister och svårigheter till lärarna på skolan. Det är inte så konstigt om det blir en krock både inom elevhälsan och mellan elevhälsan och lärarna. 

Den stora skiljelinjen i skolans arbete med inkludering, elevhälsa och elevframgångar går mellan de som tror på att eleven kommer med inbyggda problem till skolan och de som tror på att eleven kan hamna i sårbarhet beroende på faktorer i miljön-oavsett om de också har konstaterat sämre förutsättningar av någon anledning. Elevers inbyggda och medhavda problem kan i och för sig vara sant, alla har inte samma utgångsläge när de kommer till lektionerna. Men om fokus hamnar på eleven som problembärare oavsett hur det ser ut i övrigt så blir det väldigt svårt att jobba främjande, förebyggande, salutogent och lägga fokus på lösningar på gruppnivå. Det här vet vi. Överlämningar kan spä på denna syn. Se här vad många elever med problem! Hur ska vi kunna möta alla dem? 

Överlämningar kan göras i en anda av att ge relevant information som stödjer skolans förmåga att organisera på grupp- och skolnivå. Men jag tror inte att svensk skola är mogen för det. Jag är orolig för att överlämningar skrivs ihop med icke relevant information, med för stort fokus på fel och brister. Elevhälsan får ägna sig åt ytterligare åtgärdande kompensatoriskt arbete på individnivå. Lärarna (verkligen inte alla, men en ganska ansenlig del) ser det och förstår inte varför inte elevhälsan därmed också kan ta hand om alla de bristfälliga individerna. Elevhälsans kompetenser reduceras till förmedlare av bad news – här är en till med problem för dig att ta hand om i undervisningen, säg till om du behöver hjälp!

Överlämningar kan stärka det kategoriska perspektivet

Jag önskar att både den avlämnande skolan och den mottagande skolan bortser från råden om att kategorisera vilka elever som behöver överlämnas med en blankett. Problemet är inte att en elev är nyanländ. En elev är inte stödbehövande för att den har ADHD. Det är inte ADHD som är problemet om det uppstår svårigheter i skolan. Det är överkrav och brist på strategier bland andra mer specifika orsaker. Om hela skolan som institution uppmanas att välja ut elever som behöver överlämning på grundval av grupptillhörighet, då kastas inkluderingsarbetet bakåt i tiden, till före 1994 och den FN-deklaration som också Sverige skrev under i Salamanca. 

Tanken med överlämningar är god, nämligen att förebygga och förbereda för kommande elevers skolsituation. Men så länge förhållningssättet är kvar i 50-talet och skiljelinjen mellan synen på elever är så skarp som den är så riskerar överlämningar att cementera en olycklig fortsättning på individfokuserat åtgärdande arbete. 

Kompetensspaning är viktigast!

Vad kan ni göra istället på skolan, ni som sitter med högar av överlämningsdokument? Jag tror att det är bra om den mottagande skolan gör en screening av alla överlämningar. Sortera och kategorisera det som är generellt och det som är specifikt. Om en elev uppges ha gynnats av att få vara i samma klassrum hela tiden på grund av att det är farligt att gå i trappor med den synnedsättning som eleven har – ja då måste mottagande skola agera på den informationen. Om en elev uppges ha haft extra anpassningar för att kunna fokusera är det kanske något som den mottagande skolan ändå bakar in i undervisningen. 

Jag uppmanar också alla som tar emot nya elever att främst göra en kompetensspaning! Se till att hitta kompetenser och erfarenheter, intressen och drivkrafter. Det främjar motivation och samarbete alldeles oavsett förutsättningar.

Till slut vill jag lyfta själva ordet överlämning. Man lämnar över någon, något med bagage. Tänk om det skulle heta nystart?

Photo by Kasuma on Pexels.com