Snabbguide till den nya snabbutredningen om elevhälsa – det kan bli stora förändringar inom kort

Helena Wallberg
2 dec. 2024
4 min läsning

Citatet ovan kommer från den proposition som ligger till grund för den samlade elevhälsan och de lagar och regler som styr elevhälsoarbetet. Denna utredning ger upphov till många frågor hos mig, till exempel:

Hur blir det nu om man frångår tanken om en samlad elevhälsa?

Vad händer om specialpedagoger och speciallärare skjuts ut ur elevhälsoteamen?

Hur kommer information om elevers hälsotillstånd att användas för att till exempel motverka konsekvenser av funktionsnedsättning i skolans lärmiljöer?

Hur många elever kommer att bli föremål för specialundervisning och hur ska det bekostas?

Hur går det med skolutvecklingen?

I det här inlägget vill jag reflektera kring den snabbutredning om en stärkt elevhälsa som är under arbete och som ska levereras i mars 2025.

Jag tror att det är viktigt att vi alla läser på både om beställningen och delrapporter när de kommer så att vi inte blir tagna på sängen under vårterminen. Det är möjligt att det blir väldigt stora förändringar i detta område inom en snar framtid. Dessa förändringar kommer att påverka både tjänster, arbetssätt, resurser och skolans förmåga att möta elever.

Bakgrunden

Elevhälsan jobbar för lite med sitt främjande och förebyggande uppdrag enligt regeringen. Skola och hem upplever en otydlighet i elevhälsans uppdrag som idag är för mycket inriktat på övergripande specialpedagogiska frågor. Det vårdande uppdraget behöver “stärkas och återupprättas” med skolhälsovård genom den medicinska professionen och elevhälsovård genom den psykosociala professionen. Specialpedagogiska insatser behöver riktas mer till individuella elever.

Vidare anses barn och unga med ohälsa ha svårt att fullfölja studier och komma ut på arbetsmarknaden och de kan dras in i kriminalitet. Detta ska elevhälsan råda bot på istället för det diffusa uppdrag de anses ha idag.

“Det kan konstateras att nuvarande reglering av elevhälsan har ett alltför ensidigt fokus på att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål på bekostnad av insatser för elevers fysiska och psykiska hälsa i allmänhet” (dir 2024-30).

Beställningen

Här slår jag ihop beställningen i utredningen i de delar som kan påverka elevhälsans olika professioner och förmågan att arbeta gemensamt:

De medicinska, psykologiska och psykosociala insatserna

Utredaren ska analysera och ta ställning till vad elevhälsans uppdrag och syfte ska vara, föreslå hur elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insatser kan stärkas, analysera och ta ställning till ändamålsenligheten i utformningen av elevhälsans nuvarande huvudmannaskap och ledning,analysera och ta ställning till alternativa huvudmannaskap

“Regeringen bör ta fram förslag på hur ansvaret för elevhälsan ska kunna överföras till den regionala hälso- och sjukvården”. (motion från KD-ledamot)

Elevers tillgång till elevhälsan på daglig basis

Utredaren ska föreslå en elevhälsogaranti med målet att åstadkomma ändamålsenliga tidsfrister för att få stöd och hjälp av elevhälsan.

“Se över införandet av en elevhälsogaranti, så att elever kan få kontakt med elevhälsan varje skoldag”. (motion från KD-ledamot)

Samarbete mellan elevhälsan, skolan, hälso- och sjukvård samt socialtjänst

Utredaren ska analysera och föreslå hur samverkan mellan elevhälsan, skolan i övrigt, hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan förbättras.

Här handlar det om att till exempel komma åt frågan om vem som ska stå för utredningar inom vården eftersom det ibland är oklart om BUP ska göra det hela eller om skolan ska stå för kostnaden och arbetet.

Stöd och särskilt stöd- specialpedagogiska insatser

Utredaren ska föreslå hur arbetet med stöd och särskilt stöd kan förbättras och effektiviseras.

Denna del handlar om att specialpedagogiska insatser ska inte “reduceras till att lärare får råd och handledning utan ska vara stöd och komplement till lärarens undervisningsuppdrag”. Lärares arbetsbelastning kan minska om specialpedagogiska insatser riktas till elever som behöver specialundervisning och då blir förutsättningarna för att de ska lyckas med sin undervisning bättre. Därmed tas extra anpassningar bort så att lärare inte behöver ägna sig åt det utan kan lämna det till specialpedagoger och speciallärare.

“Skolan är huvudsakligen organiserad som en kollektiv verksamhet där elever undervisas gemensamt. Det finns gränser för hur mycket den enskilda läraren kan eller bör differentiera den ordinarie undervisningen. En överdriven individualisering i en kollektiv verksamhet kan leda till att undervisningen som helhet försämras. Det är inte heller rimligt att förvänta sig att en lärare exempelvis ska kunna ge extra färdighetsträning åt enskilda elever och samtidigt ansvara för den ordinarie undervisningen. Det finns en risk att de extra anpassningarna leder till att innehåll förenklas och att svårighetsgraden sänks för den elev som behöver extra anpassningar, men också för gruppen i övrigt”dir 2024-30).

Min reflektion:

Man skönjer ett etablerat kategoriskt och traditionellt perspektiv på elevers svårigheter i skolan i det direktiv som ligger bakom utredningsbeställningen. Jag undrar hur man ska lösa problem med det kategoriska perspektivets konsekvenser med ett ännu starkare kategoriskt perspektiv?

Jag är den första att erkänna att det är svårt att hitta samverkansformer för samarbete mellan elevhälsan och lärare och övrig personal. Samtidigt har Skolinspektionen visat goda exempel och lyfter hur viktigt det är för elevernas lärande och välbefinnande. Det betyder att det går.

Jag förstår också de utmaningar många lärare står i när de ska hantera stora grupper som spretar i både språk, förkunskaper och mognad. Därför kan jag inte förstå att politikerna bortser från andra organisatoriska lösningar för att komma åt lärares problem. Det som föreslås blir mycket kostsamt och kanske inte heller helt möjligt. Det kommer inte att finnas tillräckligt med specialpedagogisk kompetens för att säkra alla elevers behov av specialundervisning i alla olika ämnen. Varför inte använda de ekonomiska resurserna till att hitta andra lösningar som mindre grupper, en flexibel timplan och bättre förutsättningar att planera undervisningen i en genomtänkt arbetsdag med utrymme för detta?

Sammanfattning

Det jag läser mellan raderna är att elevhälsan ska bli elevvård och ta hand om elevernas fysiska och psykiska problem. Specialpedagoger och speciallärare ska ta hand om elevernas lärandeproblem. Det är oklart om det ska ske någon samverkan mellan de två delarna av elevernas problem. Lärarna är det egentliga fokuset i detta uppfattar jag. De ska inte behöva ta hand om elever som har problem av det ena eller andra slaget. Man kan sympatisera med det förstås om man har varit med om en hel del, vilket också jag har. Den stora frågan förblir vem som avgör när problemen är övermäktiga läraren och var problemen uppstår liksom hur elever ska hanteras när ohälsan eller läsningen är fixad – ska de tillbaka till den undervisning som inte har förändrats alls? Hur kommer det att fungera i verkligheten? Fortsättning följer.

Här hittar du direktivet till snabbutredningen!