Inkluderande undervisning är bäst enligt forskning

Helena Wallberg
19 apr. 2023
4 min läsning

Den undervisning som har visat sig mest hållbar på individ- grupp- och samhällsnivå är inkluderande undervisning. Bevisen för detta är så övertygande att Världsbanken, OECD, Unesco, Unicef och The European Agency for Special Needs and Inclusive Education ger ut policydokument som ska stödja beslutsfattare att organisera för inkluderande utbildning.

Alla de internationella organisationerna lyfter fem punkter som beslutfattare på nationell och lokal nivå kan utgå från för att utveckla inkluderande utbildning och undervisning. Punkterna beskrivs i publikationen Fem viktiga punkter angående inkluderande undervisning – omsätta teori till praktik. Dessa punkter återkommer på olika sätt hos de internationella organisationerna:

Så tidigt som möjligt. Sätt in stöd när det behövs så fort som möjligt. Samarbete och samordning är viktiga komponenter liksom en fungerande kommunikation mellan intressenter.
Inkluderande undervisning gagnar alla. Syftet med inkludering är att det gäller alla elever. Alla måste hjälpas åt och alla måste samarbeta. Det måste vara tydligt vad målet är, vad vi vill med barns och ungas utbildning på samhällsnivå. Begrepp måste ändras för att stärka en syn på inkludering som går bortom elever som behöver stöd, eller kategorier av elever med funktionsnedsättningar.
Personal med hög kompetens. Alla aspekter av lärarutbildningen måste förändras för att förbereda lärare för den verklighet som råder. Utbildningen ska handla om både yrkeskompetens och etiska värderingar.
Stödsystem och finansieringsmekanismer. Mät finansiering inte bara i siffror utan i vilka effekter som uppnås med hjälp av finansiering. Titta på resultat, följ upp och använd incitamentssytem som gör det gynnsamt att få finansiering för inkluderande lösningar.
Pålitliga data. Data om elevers resultat, effekter av insatser och arbetssätt i undervisningen måste samlas in för att analysera vad som gynnar elevernas lärande i en inkluderande lärmiljö.

Rapporten påminner om att se inkluderande undervisning som en process som berör hela systemet och alla elever. Det måste också ses som ett begrepp under utveckling.

Några viktiga medskick från policydokumentet:

“Tidiga stödinsatser innebär att jobba i flerprofessonella team tillsammans med klasslärare. Insatserna ska vara så enkla som möjligt utan negativa sidoeffekter, så nära klassrummet som möjligt och så kortvariga som möjligt”.

“OECD bestrider uppfattningen att inkludering av alla elever skulle verka menligt på skolresultaten överlag. Arbetet med att höja resultaten för elever med sämst resultat måste inte ske på bekostnad av de högpresterande eleverna”.

“Alla elever, däribland elever i behov av särskilt stöd, uppvisar förbättringar i sitt lärande med systematisk vägledning, kartläggning, planering och utvärdering av deras arbete”.

“System där eleverna arbeta mot gemensamma mål, men där de följer olika vägar för att nå fram (…) bör vara med inkluderande och förbättra resultaten för alla elever”.

“Man måste vara mycket försiktig med differentieringsprocessen. Den kan förknippas med individualisering och personlig anpassning och ses som ett sätt att möta särskilda behov hos individer eller grupper, men den är ofta lärarcentrerad snarare än elevledd. Den personliga anpassningen måste utgå från alla elevers behov och intressen”.

“Inkludering beror till stor del på lärarens attityder till elever i behov av särskilt stöd och funktionshinder, deras inställning till olikheter i klassen och deras förmåga att anpassa undervisningen efter dessa olikheter. I allmänhet har lärarens attityder blivit betraktade som en avgörande faktor när det gäller att nå ett större mått av inkludering i skolan”.

“I alla Agencys rapporter talar man om hur effektivt det är med samarbete och samordning mellan olika inblandade yrkesgrupper och med tvärprofessionella stödfunktioner”.

“Att arbeta med elever i behov av särskilt stöd är inte bara en fråga om nödvändigs resurser på klassnivå. Man måste vara på det klara med att organisationen på skolnivå också har betydelse för vilka resurser som lräare kan använda i undervisningen av elever i behov av särskilt stöd”.

“Finansieringspolitiken måste på alla sätt främja inkluderande undervisning”.

“Vid datainsamling måste man vara försiktig så att man inte klassificerar, kategoriserar eller sätter etiketter på elever för att få fram information om vilket stöd de får. De många olika definitionerna som man sätter på eleverna och systemen utgör ett problem som inte kan igoneras”.

Från VAD till HUR

Unesco konstaterar att det som är svårast är att omsätta teori till praktik. De, liksom OECD, lyfter arbetssätt i praktiken som är bra för att skapa inkluderande lärmiljöer. Syftet är att höja resultaten för alla elever och att få till stånd hållbarhet på individ – grupp- och samhällsnivå. Här är exempel på arbetssätt och ramverk som framhålls:

UDL – universal design for learning

Differentierad undervisning

Kooperativt lärande

Kamratlärande

Explicit undervisning

Världen har ambitiösa förväntningar på att skolan ska klara av detta. Vi som arbetar i skolan är högutbildade och representerar olika professioner och kompetenser. Samarbete, samordning och kommunikation är centralt för att leva upp till förväntningarna. En del i detta är också att förhålla sig till forskning, inse att den utgår från olika perspektiv, till exempel kogitionsperspektivet, sociokulturellt perspektiv, medicinskt perspektiv, systemteoretiskt perspektiv, vilket kan göra att studier landar i olika slutsatser.

Ett vetenskapligt förhållningssätt till den egna praktiken med grund i forskning från olika discipliner är det som framhålls av de internationella organisationer som tas upp i detta blogginlägg.

PS: Om du är nyfiken på hur Unesco har valt att främja inkluderande arbetssätt i praktiken kan jag rekommendera deras policy lab: https://en.unesco.org/inclusivepolicylab/