Hur får man tillbaka hemmasittarna?
- Helena Wallberg
- 2 sep. 2024
- 6 min läsning
HÄR kan du lyssna på inlägget!
Frågan i rubriken ställdes till mig av en rektor som sliter sitt hår för att komma på smarta lösningar för att stävja växande frånvaro bland eleverna. Hur svarar man på den frågan? Den ställs ju för att det är svårt, komplext och oerhört viktigt att få svar på. Det finns dock inte ett svar utan flera.
I detta inlägg söker jag några svar genom att fokusera på en studie av Tobias Forsell, Umeå universitet som har skrivit avhandlingen “Man är ju typ elev, fast på avstånd – problematisk skolfrånvaro ut elevers, föräldrars och skolpersonals perspektiv” (2020). Jag valde att närläsa studien eftersom den undersöker flera perspektiv. Efter min närläsning har jag valt att lyfta några viktiga förståelsepunkter som kan hjälpa till i diskussioner, utredningar och samtal om närvaro och frånvaro på skolan, ur ett praktiskt perspektiv. I slutet av detta inlägg har jag lagt till reflektionsfrågor som kan användas för att fördjupa samtalen om närvaro och frånvaro.
1. Frånvaro och närvaro är processer som är dynamiska
Frånvaro är inget absolut tillstånd som ersätts av närvaro som inte heller är ett absolut tillstånd. Elever kan ha mer eller mindre hög frånvaro och vara mer eller mindre närvarande över tid. De är också dynamiska eftersom förutsättningar för närvaro ändras utifrån relationer, undervisning, skolans utvecklingsarbete.
2. Digitala system visar mönster – men för sent och för opersonligt
All frånvaro registreras i digitala system, antingen av läraren eller av eleven själv eller vårdnadshavare. Det gör att personlig kontakt inte sker förrän senare, ibland långt senare. Det är skillnad på att prata med någon och berätta varför man är sjuk och att kryssa i en ruta utan en tydlig mänsklig mottagare. Ströfrånvaro, skolk, sjukfrånvaro är exempel på tecken att uppmärksamma tidigt. Hur gör man det om informationen bildar ett mönster först i ett senare skede?
3. Frånvaro inverkar aldrig positivt på elevens välbefinnande
Det finns ingen forskning som har kunnat påvisa ett samband mellan frånvaro från skolan och ökat välbefinnande hos eleven som tar avstånd. Tvärtom ökar ohälsa med ökad frånvaro och alienation från skolans olika sammanhang.
4. Utlösande faktorer är inte alltid det som vidmakthåller frånvaron.
En utlösande faktor kan vara sjukdom eller psykisk ohälsa eller till och med en resa, men det som vidmakthåller frånvaron är oro för att komma efter i skolarbetet, oro för att få dubbelarbete eller en känsla av växande utanförskap.
Vårdpersonal kan vidmakthålla frånvaro, till exempel när elever blir sjukskrivna hel- eller deltid. Ju längre tid en elev vistas utanför klassrummet och andra sociala arenor i skolan, desto mer vidmakthålls frånvaron.
5. Bortstötningsprocesser sker i tre domäner
Frånvaro kan förstås som en process av olika bortstötningsmekanismer. Alienation, utanförskap, är ett återkommande ord i studien. Alienation kan uppstå i lärandet när det är för svårt eller obegripligt, i relationer med elever och i relationer med lärare. Frånvaro kan förstås som en konsekvens av alienation i en eller flera av dessa domäner.
Bortstötning i lärandet: individuella svårigheter kan förstärkas eller reduceras. I en starkt prestationsfokuserad skola kan skolpersonal känna att de inte har handlingsutrymme för att flexibelt möta olikheter i klassrummet.
Bortstötning i relationer till andra elever: Skolsociala faktorer eller beteendeproblem är enligt studien centrala faktorer för frånvaro. Arbetet med social kompetens och trygghet uppfattas inte som prioriterade i en prestationsinriktad skola där lärare främst uppfattar att de ska “lotsa elever till godkända betyg”.
Bortstötning i relationer till lärare: kommunikation och interaktion med lärare är en del av relationen och hur den uppfattas av eleven och av hemmet. Relationen mellan lärare och elev bidrar till hur eleven ser sig själv som lärande individ.
6. Underlätta närvaroprocesser
Forsell använder uttrycket “underlätta närvaro (-processer)” vilket för tankarna till handlingsutrymme och handlingsmöjligheter. Hur omfattande frånvaron än är kan skolan alltid underlätta närvaro i någon mån och motverka bortstötningsmekanismer. Man underlättar närvaro genom ett generellt tillgänglighetsarbete och genom att stödja specifikt vid liten eller omfattande frånvaro. Forsell tar i studien fram några framgångsfaktorer för återintegrering av elever genom att underlätta närvaro:
Sätt upp mål med eleven och för eleven
Vårt stödsystem utgår från betyg och syftar till att eleven ska få godkända betyg. Så är det inte överallt i världen. På många håll tillämpas istället “capability approach”, På svenska kapabilitetsmodellen eller förmågemodellen. Den går ut på att eleven i samarbete med skolpersonal och vårdnadshavare tar fram det som eleven vill kunna eller kunna göra. Det blir målet som alla jobbar för att nå. Eleven kanske vill kunna ta sig upp ur sängen eller vara med på rasten – det är ett mål att jobba mot som riktar insatserna mot det som motiverar eleven. Ett kunskapsmål kan vara att kunna något specifikt, undvik abstrakta och opersonliga mål som “nå minst E”.
Rektor som ankare
En intressant iakttagelse i studien är vikten av en rektor som förmedlar hopp och tillit till att saker och ting ska ordna sig. En rektor som finns där och som vid något tillfälle lovar att skolan ska finnas där för eleven och hemmet är en framgångsfaktor i en av berättelserna i studien.
Nyckelperson(er)
Studien framhåller också vikten av att underlätta elevens anknytning till skolan genom en nyckelperson. Denna person kan vara vem som helst som eleven känner förtroende för.
Mindre sammanhang som underlättar övergången
Placering i mindre sammanhang som sluss in i skolan och sedan till ordinarie klassrum har varit framgångsrikt för majoriteten av de informanter som deltagit i studien. En placering utanför det ordinarie sammanhanget har skapat förutsättningar att motverka bortstötningsmekanismer. Här blir det lättare att känna social tillhörighet och underlätta för ett större elevfokuserat arbetssätt. Eleverna slipper konfronteras med det som skapar oro i det ordinarie klassrummet. Här kan elever få träna på social interaktion och på strategier för lärande samtidigt som skolan tränar på och utvecklar tillgängligheten i övriga lärmiljöer. Det är inte eleven som ska anpassas till skolan. Eleven får en reträttplats under tiden som skolan jobbar fram en bättre lärmiljö för eleven (och troligen andra elever på köpet).
Även i särskilda undervisningsgrupper förekommer problematisk frånvaro vilket gör att själva formen i sig inte kan se som lösningen med stort L. Forsell tar upp fördelar med att använda ett mindre sammanhang för att successivt återintegrera elever.
Samverkan
När flera vuxna runt eleven tar ett gemensamt ansvar för att hitta både förhållningssätt och arbetssätt växer elevens stödjande miljö. Att ge stöd till en elev är alltså inte samma sak som att någon utsedd ger stöd vid sidan om. Att ge stöd till en elev är att stödja hela skolans repertoar av sociala och lärande arenor med utgångspunkt i att lära mer om en elev.
Till sist, kalla inte dessa elever för hemmasittare, påminner Forsell. Ju mer vi använder det ordet desto längre kommer vi ifrån möjligheter att underlätta närvaro. Även om det finns tendenser att vissa elevgrupper har större frånvaro än andra så är studien noga med att påpeka det självklara: elever som har hamnat i problematisk frånvaro är en heterogen grupp. Ju mer vi lägger problemet hos eleven själv desto mindre makt har vi gett oss själva att kunna påverka.
Jag vill påminna om att inte hamna i samma fälla när det gäller lärare – det är inte dumma lärare som skapar frånvaro. En lärare verkar i ett sammanhang och studien trycker på den känsla av krympt handlingsutrymme som lärare och speciallärare och specialpedagoger uttrycker när skolan är resultat- och prestationsinriktad. En viktig resurs är därför samverkan, arenor för gemensamma analyser och kompetensstärkande handlingar av fler än bara en lärare och en elev.
Reflektionsfrågor utifrån insikter från studien:
När vi talar om närvaro och frånvaro, tänker vi på det som dynamiska processer eller som mer statiska tillstånd? Hur påverkar det våra samtal om närvaro och frånvaro?
Hur hjälper våra digitala närvarosystem arbetet med att underlätta närvaro och upptäcka tidiga tecken på problem?
I vilken utsträckning är vi överens om att frånvaro alltid har en negativ inverkan på en elevs mående?
Vad skulle hända om vi talade mindre om orsaker till frånvaro och mer om vad som vidmakthåller frånvaro?
Vilka bortstötningsmekanismer kan elever som har hamnat i frånvaro ha varit med om? Vilka domäner utmärker sig? Hur hanterar vi de domänerna generellt och när frånvaron redan har börjat?
Vad skulle hända om vi började tala om hur vi underlättar närvaro istället för hur vi åtgärdar frånvaro? När börjar arbetet med att underlätta närvaro?
Forsell talar om att återintegrera elever i ordinarie skolverksamhet. För en del har ett mindre sammanhang fungerat som en inkörsport till ordinarie sammanhang. Hur gör vi för att använda sådana lösningar?
Vilka arenor använder vi för att samverka kring frågor om att underlätta närvaro och återintegrera elever till skolan? Vilka framgångsfaktorer har vi med oss i samverkan? Vilka nyckelpersoner har vi som kan driva just detta perspektiv?
Fördjupningstips!
Det finns förstås massor av tips på böcker, föreläsare och artiklar som har goda insikter och exempel. Jag väljer här ett litet urval med en forskare och en skolutvecklare som jag vet är systemteoretiskt inriktade.
Håll utkik efter Aggie Öhmans bok om ämnet som utkommer om några månader! Här ser jag fram emot konkreta och praktiska metoder som är lätta att implementera i arbetet med att främja och underlätta närvaro oavsett hur komplicerat det än verkar vara.
I kommande blogginlägg kommer jag att fortsätta att reflektera kring och undersöka forskning och praktik kring inkludering. Ordet har fått en renässans och det är spännande att resonera om det utifrån flera aspekter och perspektiv. Hur är det med begreppen svag och stark inkludering till exempel? Kan särskild undervisningsgrupp vara en form av inkludering? Ska politiker lägga sig i inkludering?
Nästa gång handlar det om Skolinspektionens granskning av arbetet med extra anpassningar, en lag som ville skapa förutsättningar för en mer inkluderande undervisning och skola. Ska de försvinna eller får de vara kvar?
Kommentarer