Aktiva värderingar är en del av den pedagogiska kompetensen

Lyssna på blogginlägget här!

Lever jag som jag lär? Vilka handlingar utför jag som ligger i linje med det jag förespråkar och vill främja? Walk the talk. 

Det är inte alltid lätt att besvara frågorna ovan. I varje fall om man verkligen vill ge sig in i en sann reflektion. Man kan alltid vifta bort det eller göra en snabb recension, kanske också att referera till några enstaka handlingar eller jämföra med andra som inte tycks utföra värderingshandlingar. 

För en dryg vecka sedan firade John Steinberg 50 år som utbildare och jag hade förmånen att få vara med och fira denna gigant som betytt så mycket för skolutvecklingen. John gjorde en tidsresa denna kväll och återkom till det som betytt mest: aktiva värderingar. 

På ytan är det ett förhållningssätt och en insikt om att leva som man lär. Dyker man ner under ytan är det också en metod för både handledning och kommunikation. En googlesökning på Active clarification visar att det är något som undervisas inom psykologiska utbildningar, i varje fall i USA och Storbritannien. 

Jag kopplar aktiva värderingar till kommunikation och återkoppling, både verbal och icke-verbal och intern och mellanmänsklig. Röstläget kommunicerar, en blick återkopplar, kroppsspråk och mimik likaså. En handling kommunicerar värderingar, som när min syster och två andra medpassagerare hjälpte en kvinna som segnade ner på tunnelbanan. Det kommunicerar värderingar, lär ut värderingar, till dem själva, till kvinnan, ambulanspersonalen och till alla andra som blev vittnen till händelsen. 

Så viktigt det var för mig att höra John berätta om sin relation till aktiva värderingar! En påminnelse om vad som är viktigt. Vilka värderingar visar jag mig själv och andra genom mina val av vad jag ägnar tid och energi på? Just innan mötet med John hade jag funderat mycket på skoldebatten och känt mig nedstämd av den binära tonen och de polariserade budskapen. Jag var nära att dras med – höja min stämma och säga att det där är fel, fel, fel! De är dumma, jag har rätt. Så det så. 

Aktiva värderingar är att stanna upp och skapa tillgång till intellektet. Man kan ifrågasätta och utmana men mest effektivt blir det när man gör det i form av en reflektion snarare än konfrontation och antingen-eller-tänk. Det senare exkluderar medan det första inkluderar. 

När man reflekterar högt så kan man både validera* och visa förståelse samtidigt som man kan visa ett annat sätt eller en annan ingång i ämnet. När man argumenterar undviker man att validera och förstå eftersom det kan riskera att ge den andra poäng. Det första sättet blir ett lärande medan det andra blir uppfostrande, exkluderande, med fokus på görande istället för lärande. Det är intressant att delar av just skoldebatten är så ointresserad av lärandet och att nyansera med olika perspektiv. 

Photo by Pixabay on Pexels.com

I det Erasmusprojekt jag leder ska vi som samarbetar från olika delar av Europa skapa ett inkluderande nätverk för lärare och rektorer. Vi har förstås använt oss av de rapporter som publicerats inom UNICEF, Unesco, Världsbanken och andra internationella organisationer för att hitta våra aktiva värderingar och våra värderingshandlingar. Walk the talk. Ett dokument vi har använt och ska fortsätta att fördjupa oss i är den kompetensprofil för lärare som The European Agency for Special Needs and Inclusive Education har tagit fram. Kompetensprofilen ska bidra till beslutsfattares underlag för beslut om kompetensutveckling för lärare och lärarutbildningar. Enligt profilen är det fyra områden som är viktiga att stärka: 

1. Att sätta värde på elevers olikheter

2. Att stödja alla elever med höga förväntningar

3. Samarbete inom lärargruppen och mellan professioner

4. Professionell utveckling

Det handlar om att utveckla de fyra områdena med hjälp av attityder, kunskaper och förmågor. Jag läser in aktiva värderingar som en kompetens som omfamnar alla fyra områden och som är en förutsättning för att kunna utvecklas själv och tillsammans med andra. 

Det här är också något som vår svenska läroplan beskriver men med andra ord. Alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som förs fram i skollagen och i läroplanen och klart ta avstånd från det som strider mot dem (sidan 6). Alla som verkar i skolan ska ha med sig sina aktiva värderingar i de fora som man deltar i. Här finns alltså ett krav på att leva som man lär, för om man verkar i skolan ska man följa styrdokumenten. 

I läroplanen kan man också läsa att lärare ska ta tillvara möjligheter till kontinuerligt samarbete om undervisningen (sidan 17). Ta tillvara på möjligheter att utveckla attityder, kunskaper och förmågor. Att inte tro att man är färdig, klar med sin kunskapsutveckling och att man inte har något att hämta av någon annans perspektiv eller syn på saken. 

Aktiva värderingar är inte bara ett personligt val. För oss som verkar i skolan är det en förväntan. En del av den pedagogiska kompetensen. Vi ska agera förebilder, visa hur det går till när man lär sig, lyssnar, reflekterar, omprövar sina tankar och handlingar. Barn gör inte som vi säger utan som vi gör, heter det ju. Vad gör du för att visa vägen till ett samhälle där vi vågar komma till tals utan rädsla för att kränkas och hängas ut? Vad gör du för att visa vägen till ett lärande klassrum där lärare vågar pröva, reflektera och finna en väg utan rädsla för andras frustration över att det går för långsamt? Vad gör du för att visa vägen till ett lärande debattklimat där andra kan få tänka högt utan rädsla för att shavotteras eller bli redskap för en sammanhållning som bygger på vi- och dem-tänkande? Vad gör du för att inkludera dem som tänker på annat sätt än du, för att validera deras tankar och samtidigt visa andra möjligheter? Vad gör du för att ta en titt i spegeln istället för att hitta fel hos andra? Vad gör du för att hitta styrkor i spegelbilden?

Det är väldigt lätt att besvara frågorna ovan med ett “Självklart gör jag bara aktiva värderingshandlingar som är bra för skolan, eleverna, debatten, kollegorna”. Men en verklig reflektion nöjer sig inte med att konstatera. Den kräver ett lärande snarare än ett görande. Hur märks det? Vilka effekter ser jag? Vilka svar fick jag i kroppspråket och i det icke-verbala? Hur kommunicerar jag egentligen? När gjorde jag senast något verkligt aktivt, medvetet för att visa mina värderingar? 

Jag tror att det är dags att skicka några upplyftande sms, ringa ett samtal och berätta vad jag uppskattar hos personen, förbereda en handledning till eftermiddagen med väl valda frågor för reflektion.

Walk the talk.

*Validera = bekräfta någons upplevelse, erfarenhet och personens värde. Det betyder inte att man håller med men det är en aktiv värderingshandling i att inkludera personen i samtalet och komma vidare i det.