UNESCO 13-15 mars 2024 – vad händer i världen?

Jag har satt mig för att skriva ett blogginlägg om min resa till Paris och UNESCO där jag deltog i en global konferens i förra veckan. Jag är så uppfylld av mina möten och det jag var med om att det är svårt att sätta ord på min upplevelse. Min inre skribent famlar efter en struktur när huvudet är fullt av citat, frågor, ansikten, lokaler och utställningar. Här kommer till slut en sammanfattning av några av de viktigaste delarna och insikterna från de tre dagarna på 7, Place de Fontenoy.

IFIP och min roll

IFIP, International Forums for Inclusion Practitioners, är en global NGO som samlar praktiker i skolan över hela världen. För många är denna organisation en viktig källa till information, kunskaper och kollegialt lärande när det inte finns på plats. En del länder har sparsamt med professionsutveckling och andra har det inte alls, knappt lärarutbildning. Jag var med från start i denna organisation och det är också genom den som jag var med och tog fram ett material som används på många håll som professionsutveckling, GITI – Global Inclusive Teaching Initiative. Daniel Sobel från Inclusion Expert i Storbritannien är grundare till IFIP och jag är stolt “founding member” eftersom jag varit med från start tillsammans med en handfull andra. Denna grupp har blivit allt viktigare för mig och ger mig energi i ett politiskt klimat som kallas ”reverse trends” av UNESCO. Mångfald och människor är svårt för många och det är viktigt att erkänna att lärare ibland upplever att ansvaret för den inkluderande skolan läggs i deras knä. Samtidigt kan vi inte ge inkluderingen skulden för att det är utmanande. Inkluderingen i sig är inte problemet och konferensen var en påminnelse om detta.

Salamanca 30 år

Den 13 mars 1994 undertecknades i Salamanca den FN-deklaration som kommit att bli vägledande för utvecklingen av inkluderande utbildning. Konferensen tog avstamp i denna årsdag och vi fick lyssna på berättelser, insikter och forskning ur ett historiskt perspektiv. Många skolpolitiker var på plats, däribland Litauens, en reflekterande och resonerande politiker med höga ambitioner, årsbarn med Salamanca- deklarationen. Sierra Leones skolminister berättade om hur de gjort ett omtag efter pandemin med löfte om att aldrig återvända till pre-pendemins skola. Radical inclusion– nolltolerans mot att tappa elever och fokus på kontinuerlig professionsutveckling var några av ingredienserna i deras politik för att öka förutsättningarna för praktiker i skolorna. 

The European Agency for Special Needs and Inclusive Education (EASNIE) var också på plats. Det var viktigt att se dem där, de är centrala genom alla underlag de tar fram för beslutsfattare i Europa. Deras representant på talarpodiet underströk vikten av att vi förstår vad ”All means all” innebär. Alla betyder alla, både elever och lärare och alla ”stakeholders”. All means all är titeln på den rapport som UNESCO släppte 2020 om utbildning och skola. Professor Ainslow var förstås på plats och han manade alla politiker att undvika att göra inkludering till policy- då blir det någons jobb. Istället bör inkludering vara en bärande princip för alla beslut inom alla sektorer. All means all. Vi kan inte ha en inkluderande skola och därefter ett exkluderande arbetsliv och samhälle. 

“From practice to policy”

Denna konferens var ovanlig eftersom den syftade till att låta praktikers röster komma till tals för att påverka beslutsfattare. Delegaterna representerade både politiker från olika sektorer, skolledare, forskare, rektorer, lärare, specialpedagoger och yrken som bistår i förståelsen för elevers behov för lärande. Det saknas system för att lyfta praktiken och praktikers perspektiv till beslutsfattarnivå. Detta glapp vill vi täppa till.

Dagarna efter Salamanca-firandet ägnades åt att dela erfarenheter från olika delar av världen. Som representant för IFIP Europe var jag en av talarna för att inleda denna del av konferensen. Mitt tal finns publicerat på IFIP. 

Mina känslor åkte berg-och-dalbana. Först lyssnade och talade jag med praktiker, många lärarfortbildare, som pratade inkludering som jag själv förstår det -all means all. Sedan studsade jag när jag hörde om intressegrupper av olika slag som menar att kunskap om just deras grupps funktionsnedsättning eller särskilda omständigheter är inkludering. Jag fann en själsfrände i dr Allesio, tidigare verksam vid EASNIE, som satte ord på mina tankar:

When you pathologize you make the other either a victim or a hero.

All means all kan inte ha offer eller hjältar, inkludering måste vara en princip för beslut och inte något man ger som en gåva till offer eller hjältar. Det blir för många offer och till slut leder det till annat än inkludering eftersom fokus ligger på olikheter. 

Inkludering – en självklarhet med utmaningar

Jag får påminna mig om att inkludering är en resa, i vissa länder handlar det om att också låta flickor delta i undervisning, i andra länder behöver själva systemet ses över. Många frågor har vi gemensamt oavsett i världen vi är. En specialpedagog från Ghana uttryckte vikten av samarbete mellan specialpedagoger och lärare eftersom en del lärare inte gillar att man vill samtala om hur deras undervisning måste justeras för en elev. Kirgistan, Namibia, Filippinerna lyfte vikten av att lära sig att använda AI och andra digitala medel för att kunna nå alla både fysiskt och pedagogiskt. Kirgistans skolminister berättade om utbildningssektorns fokus på AI, det blir mycket spännande att se hur de kommer vidare. Jag tror att globala syd kan gå om globala nord inom kort med deras engagemang för inkludering och digitala verktyg som del i beslut med inkludering som princip. Inte för att det är en tävling men den förnöjsamhet som ofta präglar globala nord, inte minst Sverige, är destruktiv och hämmande. 

Delegater från Malta, Ungern, Australien, Uruguay med flera länder uttryckte frustration över hur de i skolan söker inkluderande lösningar bara för att i slutändan sätta icke godkända betyg, en sista exkluderande handling i ett skolsystem som inte funkar. Kan man utforma betyg som är mer progressiva, som visar förädlingsvärde istället för de trösklar som många upplever? 

Alla FN-konferenser avslutas med call to action, uppmaning till handling, och rekommendationer. Jag återkommer till dessa när de publicerats regelrätt. 

Jag konstaterar efter dessa tre dagar i ett globalt sammanhang att inkludering är okontroversiellt. 

Framtiden: fler globala möten och ett professionsutvecklande forum för specialpedagoger

Samarbetet mellan IFIP och aktörer på den globala arenan fortsätter och fördjupas. Det kommer att bli fler resor och möten för min del som medlem i Global Leaders Forum.

I det korta perspektivet och konkret här och nu hade jag glädjen att träffa och påbörja ett samarbete med en specialpedagog från Sverige. Vi kommer mycket snart att starta ett nätverk för specialpedagoger verksamma i Sverige. Detta nätverk blir en del av IFIP Europe vilket gör att internationella samarbeten blir möjliga. Mer information kommer, håll utkik i sociala medier och förbered dig på att gå med!