Mentorskap i skolan – ett uppdrag för måluppfyllelse

Gott nytt år! Här kommer nu 2025 års första blogginlägg. Idag är det fokus på mentorskapet i skolan. Jag tänker att mentorskapet kommer att vara särskilt viktigt under vårterminen och förtjänar lite omtanke och struktur.

Mentorskapet är en viktig del i arbetet med att baxa elever i mål eller att låta dem flyga förbi målen. De flesta elever har en mentor från årskurs 6-9, i gymnasiet är det lagstadgat. Trots att mentorskapet finns på nästan alla skolor så är det väldigt lite reglerat. Det är ett uppdrag som de flesta har någon gång i sin lärarkarriär med uppgifter som upplevs positiva och med andra uppgifter som upplevs som betungande och tidskrävande. 

När Calle Markstedt och jag skrev en tematidning om mentorskap upptäckte vi att det fanns väldigt lite information om detta uppdrag. Det saknas en sammanhållen arbetsbeskrivning och det saknas utbildning i väsentliga delar som kommunikation och samtal och kunskaper om elevhälsoarbetet utifrån mentors perspektiv. Den forskning som finns handlar ofta om utvecklingssamtalet och beskriver hur dessa samtal inte fungerar. Annan forskning visar hur samarbetet mellan lärare och mentorer brister och hur lätt det är att ramla i individualiseringfällan som mentor. När vi gjorde efterforskningar på skolor stod det klart att varje skola ofta gör sina egna mentorsprogram med egna tolkningar av uppgifter och aktiviteter som mentorer ska ägna sig åt. Särskild vikt tycks ges till hur man utformar mentorsträffar och hitta tid för möten med enskilda elever. 

Även om skolorna vi mötte har goda exempel på mentorsprogram och arbetsbeskrivningar tänkte vi att det kan behövas ett slags ramverk, något som tar upp helheten i mentors uppdrag. Någonting som gör att mentor inte agerar som en egen verksamhet skiljd från skolans övriga elevhälsoarbete och måluppfyllelse. Vi ville bidra med ramverk som kan bidra till likvärdighet och samsyn om vad som är viktigt, var gränserna går, vilka roller som ingår i olika uppdrag och hur det konkret kan se ut under en dag, en vecka, ett läsår. 

Detta ramverk blev en bok som kom ut i november 2024: Mentorskap i skolan – en handbok. 

Planera långsiktigt med överblick

När Calle och jag föreläser om boken brukar vi lyfta våra favoritkapitel. Inledningens fokus på att stödja planeringsarbetet är ett sådant kapitel. I boken har vi ett årshjul som ett verktyg för att underlätta samtal om uppdragets olika delar under ett år. Årshjulet är uppdelat i sådant man kan planera för, som utvecklingssamtal och föräldramöten, och sådant som löper lite flytande under veckorna och som man inte alltid kan förutse, som samtal och uppföljningar av olika slag. Så här kan det se ut: 

Samtal är ett verktyg

Vi brukar också ta upp kapitlet om samtalet som verktyg. Bemötandet sker i samtalet och ibland måste man stanna upp och spegla sitt sätt att kommunicera för att se hur det påverkar andra. I kapitlet om samtal har vi konkreta exempel på sådant som vi vet att elever kan säga, till exempel “jag vet inte” eller “Jag bryr mig inte”, och vi ger förslag på hur man kan svara för att föra kommunikationen framåt. Vi tar också upp kommunikationsfällor som vi alla ägnar oss åt ibland; ledande frågor till exempel. En ledande fråga kan vara avmotiverande och det gäller att hålla koll på sådant när man har i uppdrag att få elever i mål trots motgångar och låg motivation. 

Vi har också med en del råd från professionella, till exempel från Petter Iwarsson som skriver om svåra samtalsämnen: 

Utvecklingssamtal

I kapitlet om utvecklingssamtal ger vi exempel på hur man kan formulera mål tillsammans med eleverna så att de faktiskt fungerar och leder framåt. Det är riskabelt att låta elever ange betyget E som mål, det är för luddigt och långt bort och säger inget om hur de ska komma dit. Här är tre exempel på målformuleringar. Vem kommer att ha mest chans att lyckas nå målen? 

Sara: Få minst E i matte och svenska. Lära mig mer engelska. 

Emil: Se över mina veckoplaneringar. Vara en bättre kompis. Mer aktiv på lektionerna. Plugga mer till proven.

Johan: Göra veckoplaneringar varje fredag. Messa mentor när jag inte kan gå till skolan. Öka närvaron med 25% till nästa samtal om 2 veckor. Göra klart uppgiften i svenska genom att vara kvar i skolan på onsdagar 15-16.

I boken ger vi ett planeringsverktyg för att förbereda utvecklingssamtalen och vi har också med förslag på hur man kan hantera klagomål eller oro från vårdnadshavare. 

Mentorsträffar som stärker gruppen, studiestrategier och personlig utveckling

Calle brukar också gilla att fördjupa mentorsträffarna, alltså vad man kan göra tillsammans med eleverna under schemalagda tider för mentorskapet. Vi valde att dela in aktiviteterna i tre teman: gruppkänsla och sammanhållning, studiestrategier och personlig utveckling.

I boken finns handfasta tips på sådant man kan göra med eleverna för att till exempel tala om återhämtning, hur man kan minnesträna eller aktiviteter som håller ihop gruppen. 

Elevers behov av stöd

En hel del mentorer som vi talade med uttryckte att det är så många elever som har stora stödbehov och att det tar mycket tid i anspråk att hantera dem. I kapitlet om stödbehov har vi försökt reda ut begreppen och samla ihop mentors uppdrag i detta ibland omfattande område. Här finns en begreppslista för samsyn och vi tydliggör likheter och skillnader mellan extra anpassningar och särskilt stöd. Självklart betonas vikten av samarbete med elevhälsan professioner. Att många elever har omfattande stödbehov kan ju tyda på att man måste ta ett helhetsgrepp om elevhälsoarbetet på skolan snarare än lägga enskilda elever i knät på mentorerna. Lite provocerande kanske men vi menar att mentors upplevelse av sitt uppdrag och de faktiska uppgifterna hänger ihop med elevsyn, synen på specialpedagogik och hur undervisningen utformas för de elever som är där. 

GY25 ger möjligheter att samlas kring god praktik

GY25 sjösätts 1 juli 2025. Här finns möjligheter att verkligen använda det friutrymme som ges till lärare i syfte att utforma undervisningen för de egna eleverna. GY25 innebär frihet under ansvar. Framförallt tror jag att det är viktigt att tala om ett gemensamt friutrymme så att det inte blir varje lärares egen angelägenhet. I detta gemensamma friutrymme finns möjligheter att ta ut svängarna, att pröva och ompröva och se vad som funkar för att låta eleverna flyga över målen. Det kommer att gynna mentorskapet!  I boken finns en diskussionsruta för att samtala om de olika roller som lärare och mentorer har. Kanske kan den inspirera till att diskutera även andras roller i det elevfokuserade arbetet?

Diskussionsruta från boken Mentorskap i skolan – vilka olika roller har vi i olika funktioner?

Jag hoppas verkligen att 2025 kan gå i den pedagogiska kreativitetens tecken. Jag hoppas att mentorer och lärare och elevhälsan tillsammans kan sätta sina kloka huvuden ihop och utifrån olika perspektiv föreslå, ta fram, pröva och ompröva pedagogiska aktiviteter för de egna elevernas lärande och välbefinnande. 

Bokens målgrupp är fler än “bara” mentorer

Jag tror att vår bok om mentorskap kan bli ett bra verktyg för att samla ihop allas roller och allas delar i det gemensamma elevhälsoarbetet på en skola. Även om målgruppen är mentorer så har alla nytta av att läsa om samtal, utvecklingssamtal, klasskonferenser, meningsfulla mentorsträffar och dilemman som kan uppstå i samarbetet. 

Här kan du läsa mer om boken Mentorskap i skolan!