Fem saker jag önskar jag skrivit mer om i Lektionsdesign

Lektionsdesign har nu sålt i över 50000 ex och mer än 25 skolor och huvudmän genomgår eller har genomgått processutbildningen genom Gothia kompetens. Dessutom har jag inom ramen för flera andra projekt som tillsammans med lärosäten och myndigheter organiserat för processledarutbildningar och fördjupade samtal kring boken. Grundlärarutbildningen använder den liksom assistentutbildningar inom YH. Inte i mina allra vildaste fantasier hade jag trott att denna bok skulle bli så uppskattad eller i varje fall läst. 

Alla mina dagar präglas av lektionsdesign på längden och tvären och jag älskar det! Arbetet med lektionsdesign gör att jag ständigt uppdateras genom alla samtal med lärare och skolledare. Det gör att jag lär mig och förstår, får insikter som jag inte hade fått utan de frågor, funderingar, kommentarer och berättelser jag hör. Jag hoppas och tror att jag också i samtalen kan bidra med ytterligare förståelse och insikter, ibland tips och förslag som kan prövas. 

Vi vill, och måste, prata mer om undervisning

Även om jag med stora ögon ser min egen bok sticka iväg i försäljningssiffror är jag inte förvånad över att det finns ett sug efter läsning om undervisning i praktiken. Över hela världen konstateras att skolan står i och inför en enorm förändring i elevkullar med en alltmer tydlig mångfald av kulturer, språk, sätt att tänka och fungera, intressen och erfarenheter inte minst vad gäller tidigare skolgång. Inkludering är en realitet, inte något som vi kan tänka “bra” eller “dåligt” om. Vi måste jobba för att skapa inkluderande lärmiljöer, vi har inget val och det är likadant överallt runt vårt jordklot. Igår talade jag med lärare på Malta som sätter ihop ett material kring digitala verktyg för att stödja kommunikation mellan maltesiska elever och “migrant learners”. Veckan innan talade jag med lärare i Ungern som säger samma sak liksom den specialpedagog jag har kontakt med i Uruguay. Det är normaltillståndet i världen att möta en mångfald i klassrummet. Läraren är nyckeln till en fungerande lärmiljö och de lärare jag pratar med vet det och kan känna både lust, glädje och otillräcklighet kring detta faktum. Unesco konstaterar också att det är lärare som måste prioriteras för att ge dem förutsättningar för den inkluderande skolan (2020). 

Dikeskörningar kring Lektionsdesign

Lektionsdesign erbjuder en arsenal av verktyg och metoder och visar hur det kan gå till genom en lektion. Jag vill visa ett arbetssätt som kan underlätta för lärare och elever samtidigt som det utvecklar både undervisning och lärande. Men jag har märkt att det finns några dikeskörningar i arbetet med att implementera lektionsdesign som jag gärna lyfter med detta inlägg. Det här önskar jag att jag hade skrivit mer om, förtydligat, men det visste jag ju inte att jag skulle behöva. Jag behövde hjälp att förstå det. Här beskriver jag dessa dikeskörningar och mina funderingar om dem:

Faserna bildar en helhet för en lektion

Lektionens faser gäller en lektion. Många prövar exempel från de olika faserna och använder dem som en hel lektion eller som en egen aktivitet frikopplat från andra aktiviteter i undervisningen. Eftersom jag har strukturerat boken på det sättet är det lätt hänt. Jag önskar att jag hade varit ännu tydligare med att en lektion genomgår alla faser och att exemplen i boken är just exempel på sådant man kan använda i de olika faserna för att förstärka intentionen med fasen. Man väljer vad som ska stärka rutinerna i början, vad som ska engagera innan man går vidare till att klargöra och så vidare. Designen är ett flöde. 

Det går inte att tillämpa lektionsdesign i den här klassen

Jag hör ganska ofta att man måste lägga lektionsdesign åt sidan för att man har besvär med en klass. “När vi har fått ordning på klassen kan vi ta fram boken igen och pröva exemplen”. Vad synd tänker jag, det är kanske just de klasserna som behöver att man prövar saker från boken. Framförallt är det ofta sammanhanget och flödet som måste förstärkas om klassen är rörig. 

Lektionsdesign är inte “den perfekta lektionen”

Jag är inte säker på att det är så men jag har en tilltagande oro för att man ser lektionsdesign som “den perfekta lektionen”. Det hänger ihop med punkt 2 ovan, att lektionsdesign inte kan genomföras om inte klassen är mottaglig. Men lektionsdesign är ett sätt att tänka kring undervisning och lektioner, ett arbetssätt. Det är inte “den perfekta lektionen”. Kanske är det ordet design som för tankarna till något perfekt utmejslat? Lektiondesign är att foga ihop det som ska läras med dem som ska lära, designarbetet innebär att tänka igenom alla delar av lektionen och vad som gynnar elevernas lärande och samarbete. Ett komplext arbete som verkligen behöver stöd i form av en ledstång och modeller vilket jag tänker att jag bidrar med. 

Design är utformningen, den röda tråden – inte ett verktyg i taget

Ibland möter jag också ambitiösa lärare som så gärna vill få ett exempel i boken att fungera men det går inte! När jag frågar varför de vill använda verktyget så finns alltid en tanke, man tänker att det ska gynna eleverna av olika skäl. Men om det inte funkar, varför vill du då använda det, frågar jag? Då kan det hända att det kommer fram att man tänker att det är just verktyget, metoden, som gör att det blir lektionsdesign. Jag vill med emfas understryka att det som gör att det blir en design är att läraren tänker igenom hur eleverna bäst ska lära sig och utveckla det som behövs. Om ett verktyg i boken inte fungerar i en klass, ta ett annat eller ändra sammanhanget. Ofta är det något enkelt som behöver ändras, till exempel vilken aktivitet som kommer före eller att man lägger till något som eleverna känner igen sig i. Idag kom några lärare överens om att lägga på lektionsdesign på de läsförståelsestrategier som de jobbat med länge och som eleverna känner igen. Jamen, precis så! tänker jag. 

Är Lektionsdesign evidensbaserad?

Är det verkligen vetenskapligt förankrat? frågar en del. Jag har också fått höra att en del vägrar att läsa boken med hänvisning till att den inte är evidensbaserad. Det förbryllar mig och får mig att tänka på detta med forskningslitteracitet. Boken Lektionsdesign är lika vetanskapligt förankrad som läromedel eller många böcker om pedagogik. Det finns ingenting i boken som inte har en vetenskaplig förankring, det kan jag lova. Däremot är ju inte enstaka exempel, illustrationer eller rubriker beforskade men det är ju inte heller lärares uppgifter eller prov? Kanske är det just pilen med lektionens faser som väcker tankar om brist på evidens och den är ju mitt påhitt, det är sant. Det är ett verktyg som jag har tagit fram för att stödja lärares förberedelser inför lektioner och för att stödja ett gemensamt språk kring lektioner. Samtidigt är den utformad utifrån forskning om framgångsrik undervisning, faserna är inte tagna ur luften. Källkritik är viktigt men en lärobok, som jag anser att Lektionsdesign är, kan inte förväntas vara vare sig beforskad eller beprövad innan den kommit ut. Den är granskad innan publicering och den har referenser men själva exemplen är översättningar av forskning, från teori till praktik. Några av exemplen kommer från Harvard University och kan nog anses beprövade men det är inte det som kommer att avgöra om undervisningen fungerar för de elever som är i den. Fortsätt att diskutera källor och resonera om dem både i Lektionsdesign och andra källor, däremot kan vi nog inte som praktiker ta bort allt som inte är skrivet av forskare eller som inte har prövats i något sammanhang. Det vi möter i klassrummet är ändå unikt och situationsspecifikt. 

Lektionsdesign.se – kommer snart!

Snart publicerar jag en hemsida, lektionsdesign.se som jag vill ska fungera som en inspirationsbank för alla lärare (inklusive speciallärare och specialpedagoger förstås). Där kommer lärare att bidar med sina exempel på sådant de har gjort utifrån Lektionsdesign. Där kommer jag att samla resurser att använda kollegialt på olika sätt. Jag hoppas kunna lansera den i helgen så att du och dina kollegor kan skicka era bidrag att visa för att inspirera. Det händer mycket bra ute i klassrummen! Vi ses!