Utreda behov av särskilt stöd – hur kartlägger man? Vem kartlägger? Varför?
- Helena Wallberg
- 10 nov. 2019
- 8 min läsning
I tidigare blogginlägg har jag beskrivit arbetsgången från det att någon uppmärksammar att en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapskrav eller kunskapsmål (läroplanens övergripande mål) eller på något sätt uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.
Första fasen innebär att direkt undersöka organisationen omkring eleven för att se om något behöver förändras i lärmiljön. Andra fasen innebär att sätta in extra anpassningar eller att utreda behov av särskilt stöd. Tredje fasen innebär att följa upp hur det går för eleven med de förändringar som har gjorts. Nu tas beslut om någon av dessa vägar framåt:
Ledning och stimulans eller ännu fler eller intensivare extra anpassningar eller anmäla behov av särskilt stöd
Fjärde fasen innebär att utreda behov av särskilt stöd. Detta görs genom att någon, lärare, vårdnadshavare, eleven själv eller annan skolpersonal uppmärksammar att det behöver utredas. Om detta handlar detta inlägg. Hur gör man då när rektor får en anmälan om att det kan behövas särskilt stöd?
Anmäla eventuellt behov av särskilt stöd till rektor
En ytterligare och mer genomgripande åtgärd på individnivå är särskilt stöd. Det kan uppmärksammas att extra anpassningar inte räcker och att det kan finnas behov av individuella åtgärder som är mer varaktiga och mer genomgripande för att stödja elevens utveckling i riktning mot kunskapskrav och/eller kunskapsmål.
Sidhänvisningar refererar till de allmänna råden för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram (Skolverket 2014).
Elevhälsan har ofta en viktig roll i arbetet med att utreda stödbehov enligt de allmänna råden. Det innebär inte att de ska ta hand om arbetet på egen hand eller ta emot uppdrag från lärare att stödja elev. Det händer att lärare attribuerar svårigheter till något som finns hos eleven själv och själv tar beslut om att kontakta psykolog, kurator eller specialpedagog för att ge någon av dem i uppdrag att sätta in stödinsatser. Det är en olycklig arbetsgång som skapar bekymmer för både elev och skola. Dels för att lärare sällan har utbildning i dessa professioners områden, dels för att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet undermineras. För specialpedagogen har arbetet bara börjat i och med att någon uppmärksammar oro och funderar på om det kan handla om psykologiska, psykosociala eller svårigheter med inlärningen. Krocken mellan lärare som redan anser att svårigheten är identifierad och specialpedagogen som vill undersöka fler perspektiv är uppenbar i en sådan skola. För att följa lagen och lagens intentioner behöver vi enas om att det behövs fler kompetenser för att reda ut vilka behoven är och hur de kan mötas.
I lagtexten nedan står att samråd ska ske med elevhälsan. Vi behöver alltså fundera över hur vi tolkar ordet samråd. Med tanke på övriga styrdokuments skrivningar om detta bör tolkningen bli att det handlar om samarbete och att få fler perspektiv på bekymret. Notera att det ska anmälas till rektor om det finns risk att en elev inte utvecklas åt rätt håll. Det står ingenstans att det ska anmälas till elevhälsan. Det står heller inte att man anmäler elev till särskilt stöd, en vanlig missuppfattning. Man anmäler helt enkelt att det finns en risk som är större än man tidigare befarat eller att bekymret är större än att man kan åtgärda det med extra anpassningar.
Kap 3 Utredning
7 § Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial eller ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen enligt 5 §, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.
Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.
(…)
De allmänna råden betonar också samarbetet och fokus på utbildning:Lärare och övrig skolpersonal gör en bedömning av en elevs behov av extra anpassningar eller särskilt stöd med utgångspunkt i hur eleven utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanens andra del eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (sid 11).
Men det är inte bara om det är risk för icke godkända betyg som kan vara grund för individuella stödinsatser:Det kan förekomma att en elev för närvarande når de kunskapskrav som minst ska uppnås, men uppvisar andra svårigheter vilka gör att skolan av olika skäl bedömer att eleven längre fram under skoltiden kan få svårigheter att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (sid 12).
I förarbetet till lagen om särskilt stöd står att läsa om tanken bakom arbetet: Det finns ingen definition av begreppet ”behov av särskilt stöd” i lagen. Det är heller inte möjligt att i lagtext närmare definiera vilka förutsättningar som ska finnas för att stöd ska ges i skolarbetet. Bestämmelserna måste därför bli allmänt hållna och knytas till ett ansvar för skolan att utreda elevens stödbehov (2009/10:165, avsnitt 7.2)
Det är utredningen som är i fokus. Vi utreder stödbehov och det ska ske med barnets bästa (vi säger förstås elevens bästa i skolan) för ögonen enligt propositionen. När vi sätter igång en utredning av behov av särskilt stöd (detta är den korrekta benämningen på detta steg i processen) ska vi meddela vårdnadshavare. Det är viktigt att ha en god dialog med vårdnadshavare och förklara syftet med utredningen: I de fall som elevens vårdnadshavare motsätter sig en utredning om huruvida eleven är i behov av särskilt stöd kan rektorn inte passivt acceptera detta, om en sådan utredning är väsentlig för elevens bästa (sid 30).
En utredning består av flera delar:
Kartläggning
Analys och Pedagogisk bedömning
I kartläggningen kan man ta med utredningar från externa instanser som till exempel BUP eller logopeder: De utlåtanden som kommer från sådana externa utredningar kan fungera som ett ytterligare underlag för att göra pedagogiska bedömningar av elevens eventuella behov av särskilt stöd (sid 28). (…) Även om många aktörer är inblandade är det dock alltid rektorn som ansvarar för att det görs en pedagogisk bedömning av elevens behov av stöd i skolsituationen (sid 30).
Det är endast rektor som efter en utredning (kartläggning, analys, pedagogisk bedömning) kan ta beslut om huruvida eleven är i behov av särskilt stöd eller inte. Vårdinstanser kan alltså inte rekommendera anpassad studiegång, enskild undervisning eller särskilt undervisningsgrupp eller elevassistent. Dessa är exempel på särskilt stöd och kan bara beslutas av rektor efter en gedigen utredning som mynnar ut i en pedagogisk bedömning. Att rekommendera så pass stora ingripande åtgärder utan att ha samarbetat i kartläggning och analys är med andra ord inte lagenligt. Detta är viktigt att kommunicera till BUP, logopeder och andra instanser utanför skolan som ofta rekommenderar insatser till elever på basis av deras utredningar. Deras utredningar är en del av skolan kartläggning. Den kan inte ersätta skolans utredning utan bidrar till den. Vårdens rekommendationer kring en elev kan aldrig ensamt utgöra underlag för beslut om särskilt stöd.
Att en elev får en diagnos genom utredning inom vården är inte ett skäl för särskilt stöd: Det är viktigt att ha i åtanke att även om en elev har en medicinsk eller psykologisk diagnos är detta inte tillräckligt för bedömningen av om eleven är i behov av särskilt stöd, och i så fall vilket. För en elev med en sådan diagnos kan det, i likhet med en elev utan diagnos, räcka med att det finns till exempel fasta rutiner, struktur och kontinuitet för att tillgodose elevens behov av stöd.
En diagnos innebär alltså inte per automatik att en elev behöver särskilt stöd, och den får inte vara ett villkor för att få särskilt stöd (sid 28).
Därför bör skolan resonera på ett djupgående plan om elever som placeras i så kallade särskilda undervisningsgrupper om dessa placeringar sker på grundval av pedagogiska bedömningar eller på grundval av medicinska eller psykiatriska diagnoser. Skolan bör också noga informera externa aktörer om att deras utredningar är en del av skolans kartläggningsarbete och utgör en del av underlaget för skolans pedagogiska bedömning.
Kartläggningen av elevens skolsituation sker på individ – grupp- och skolnivå:På individnivå kan kartläggningen bland annat innefatta lärarnas och den övriga skolpersonalens observationer av eleven i olika situationer och lärmiljöer (sid 30).
På gruppnivå kan kartläggningen behandla vilka pedagogiska metoder som används, hur den aktuella elevgruppen fungerar samt hur elevens lärmiljöer är organiserade.
På skolnivå kan det handla om hur skolan organiserar sin verksamhet och fördelar sina resurser. Om eleven vistas i fritidshem är det viktigt att fritidshemmet och skolan samarbetar när behovet av särskilt stöd utreds (sid 30).
Man kan jämföra en kartläggning i skolan med det arbete som görs i en detektivhistoria på TV eller i film (kanske görs det i verkligheten också!):
När händer vad? På vilket sätt? Vilka är inblandade? Hur märks det? Vilka omständigheter finns? Vilka tidslinjer finns? Vilka samband hänger ihop?
Återigen kan det vara bra att ha med tillgänglighetsmodellens (SPSM) delar för att se till att få med så många detaljer i kartläggningen som möjligt:
För att göra kartläggningen så omfattande att det faktiskt blir ett underlag som går att analysera och fatta beslut utifrån behövs frågor att ställa. Det är hjälpsamt att dela upp frågorna i skolnivå, gruppnivå, individnivå. Exempelvis:
Skolnivå
Hur ser schemat ut och hur påverkar det eleven? Hur samarbetar personalen runt eleven?
Vilka lokaler används och hur ser den fysiska miljön ut där eleven vistas?
Vad vet elevhälsan om lärmiljöer som påverkar eleven och andra elever?
Gruppnivå
Vilka pedagogiska och metodiska arbetssätt tillämpas i undervisningen och hur påverkar de eleven?
Vilka extra anpassningar har prövats och hur har de fungerat?
Vilken typ av ledarskap möter eleven i olika situationer?
Hur är det sociala klimatet i gruppen? Hur umgås, interagerar eleven med sina klasskamrater?
Vad vet elevhälsan om gruppen och hur undervisning och lärmiljöer påverkar både eleven i fråga och övriga i gruppen?
Individnivå
Hur kan elevens lärande i olika situationer beskrivas? I vilka ämnen visar eleven goda respektive sämre resultat?
Beskriv hur eleven arbetar med uppgifter.
Finns det utredningar från vårdinstanser om svårigheter i elevens lärande? Vad säger de?
Vad säger vårdnadshavare om elevens skolsituation?
Vad vet elevhälsan och andra funktioner på skolan om elevens skolsituation?
När man kartlägger blir det ofta synligt vilka frågor man inte har svar på och behöver ta reda på. Kartläggningen kan ibland ta lite tid om det behövs kompletterande information.
Kartläggningen blir ett underlag för en analys som utmynnar i en pedagogisk bedömning. Denna analys görs i samverkan mellan alla som är involverade i att kartlägga elevens skolsituation: Efter kartläggningen görs en pedagogisk bedömning av elevens eventuella behov av särskilt stöd. Det är betydelsefullt att både kartläggningen och bedömningen har ett pedagogiskt fokus och att tyngdpunkten ligger på en analys av hur skolan kan utforma och anpassa lärmiljöerna inom verksamheten, undervisningens innehåll samt metoderna för att skapa förutsättningar för den enskilda eleven. Det är viktigt att de lärare och övrig skolpersonal som har deltagit i kartläggningen gör en gemensam analys av elevens eventuella behov av särskilt stöd (sid 30).
När man analyserar den information som kommer fram i kartläggningen kan man använda frågor som stöd:
Vilka mönster ser vi? Tidslinjer, samband, relationer…
Vad påverkar eleven positivt och negativt? Hur vet vi det?
Vilken information saknas?
Vilka behov för lärande (att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål) ser vi?
Vem ska kartlägga? Det borde vara uppenbart att det inte är ett enmansjobb om man verkligen ska få till en kartläggning som kan användas för en analys utifrån flera perspektiv. Rektor vill väl att det ska vara rätt stödinsatser som sätts in. Läraren som har uppmärksammat är förstås viktigast. Elevhälsans olika professioner är viktiga för att uppmärksamma ytterligare och bidra till bilden. I mitt drömscenario bidrar alla runt eleven med olika bitar. Det kan förstås göras enskilt men inför analysen behöver alla delarna sammanfogas likt det som detektiver gör när de fyller en tavla med bilder, tider, information som leder till en analys och bedömning.
Nästa inlägg kommer att djupdyka i analysen och i pedagogiska bedömningar utifrån kartläggning.
Stay tuned!
Läs gärna också: Istället för att skicka elevärenden till elevhälsan
Comentários